Att vara Centerpolitiker i dag verkar vara ett svårt jobb. Svårt att veta vilken stol man skall sitta på, vilket ben man skall stå på, eller helt enkelt vilken sida av en fråga man skall stå för dag för dag.
Vi har Fredrik, som ville rösta nej men som röstade ja. Som sen sa att han var emot, och röstade nej när det inte spelade någon roll.
Och vi har Annie, som pratade stort om trygghet och frihet och sen röstade ja. Efter det bytte hon efternamn, men Internet glömmer inte. Sen röstade hon ja trots att partistämman bestämt nej.
Det finns säkert fler exempel på karriärpolitiker som fladdrar som vindflöjlar i orkan, utan egna åsikter att stå för, och kanske är det så att vi får de politiker vi förtjänar.
Eller borde vi kunna kräva mer av de politiker vi valt? Att dom inte slingrar snoken efter majonnäsen?
..
Bild från skärmdump av Aftonbladet.se
