..och så levde dom lyckliga i alla sina dagar.
Japps, vi sa båda ”Ja!” när vigselförrättaren frågade, och trots att ingen av oss är tjugofem längre så festade vi som om det var 1999. 🙂
Kvällen styrdes med järnhand av vår Toastmaster Pirat-Jonas, tillika brudens lillebror. Han skötte även musiken senare när det skulle dansas.
Och nu till inläggets kärna, för det skall inte bli en massa prat om hur mycket kärlek det var i rummet, hur vacker bruden var, eller hur mycket brudgummen bölade vid varje tal, nej. Detta skall bli en recension av hov-leverantörerna till detta bröllop.
1. Lokalen: Övergransgården. Tyvärr finns ingen vettig information online, men vi bor ett stenkast därifrån och har varit på många fester där. Lokalen är mycket prisvärd att boka en helg och de viktigaste sakerna finns i porslins-, och dukningsväg. Det enda som bråkade under kvällen var en av kylarna som helt enkelt vägrade bli kall. Men det löstes med is. Fyra plus.
2. Is. Ingen fest är riktigt bra utan kylda drycker. Kyl-is inhandlades på ICA Kvantum i Bålsta. För 39:- ICA-kassen fick vi prima is att kyla flaskor och burkar i. Tyvärr är inte deras is livsmedelsklassad (?) så man får inte använda den till att ha direkt i drinkarna. Alltså fick drink-is införskaffas på annat håll. Shell Bålsta beställde med kort varsel och höll tio påsar is till oss från Iscompagniet. Fem plus.
3. Mat. Huvudsaklig leverantör av mat var Åbergs MUSeum. Det finns inte så mycket mer att säga om dem än att det var världsklass! Bra pris och toppklass. Fem plus.
Nu kanske ni tycker att jag är översvallande frikostig med bra betyg och det är korrekt. Nästa punkt på dagordningen blir nämligen…
4. Dryck. Så här i efterhand kan man tycka att man borde läst det finstilta, men jag skall försöka förklara problematiken.
Vi bestämde oss tidigt för att beställa dryck från Tyskland via internet. Det i sig innebär att man har med två leverantörer att göra; Försäljningsstället och fraktbolaget. Försäljningsstället hanterar bara försäljningen och fraktbolaget bara frakten. Självfallet så är det som i vårat fall att båda har ett tätt samarbete, så att beställning av frakt skall gå så smidigt som möjligt. Enligt tull och skatteregler är det nämligen så att införsel till Sverige får bara utföras av köparen, eller ett av köparen anlitat fraktbolag. Försäljningsstället får inte stå för frakten.
Så i detta är minst två leverantörer inblandade. I vårt fall tre…
Försäljningsstället. Tegalob. Man undrar över namnvalet, sen läser man det baklänges och fnissar lite. Har vid en snabb koll bäst priser av internetshopparna och ett redigt sortiment. Vi baserade beställningen på hur mycket en stor karl som your’s truly kan tänkas bälga i sig under en ordentlig fest, vilket förstås gjorde att allt groggvirke var slut och vi hade en massa alkoholhaltig dryck kvar dagen efter. Nåja, man kan vara med om värre och priset var bara drygt hälften än om vi handlat av Systembolaget.
Fraktbolaget. Locadi. Har ett nära samarbete med försäljningsstället och fick snabbt in info i sina system om vad vi beställt och vart det skulle hämtas och sedan levereras. Lovar leveranstid på mellan 6 och 14 dagar från försäljningsstället till ”närmaste bussgodsterminal”. Det låter ju helt okej, och vi gjorde beställningen i god tid. Problemet var att jag inte kollade upp Locadi bättre innan. En enkel Googling ger vid handen att Locadi är ett fraktbolag som borde jobba med lagerverksamhet istället. Om dom ens skulle bedriva verksamhet.
Såklart innebär detta att vår leverans blir stående på olika omlastningsplatser i flera dagar och att beräknat leveransdatum blir den 14:de. Tre dagar efter att vi gifter oss. Desperat försöker jag få kontakt med någon på Locadi, men det är stört omöjligt. Upptagetton på växelnumret och ingen reaktion på de desperata meddelanden jag skickar via webbformuläret på deras hemsida. Till slut får jag svar på formuläret att dom skall be lagerpersonalen prioritera min leverans. Puh! Men sen står drickat still flera dagar igen på en omlastningscentral som heter ”Locadi North”. Dagen innan bröllopet ändrar leveransen status till ”LOCADI North (Avgång)” och jag ringer och får kontakt med kundtjänst hos Locadi och frågar om leveransen hinner nå mig på fredagen. Kvinnan jag talar med låter osäker men ger mig ett telefonnummer till Bussgodscentralen i Sundsvall eftersom mina lådor står där.
Så till den tredje inblandade leverantören i denna härva: Bussgods Sverige. På fredag förmiddag ringer jag och frågar om dom möjligtvis hinner leverera under dagen. ”Inte en chans” blir svaret. Och in på arenan kommer paniken. Efter en stunds förklaring om vad drickat är till och hur usel festen kommer att bli så slår det mig; Enda sättet att få hem detta är om jag kör det själv. Jag frågar om någon är villig att ”jobba över” lite för min skull, där jag står för övertidsersättningen och vi kommer överens om att jag skall vara i Sundsvall mellan 19 och 19:30. Utan någon som helst betänketid får jag kasta mig i bilen och köra 36 + 36 mil dagen innan mitt bröllop.
Så till betygssättningen:
Tegalob får en fyra. Dom hade fått full pott om dom valt andra samarbetspartners.
Locadi får en svag etta. Om man lovar leverans mellan 6 och 14 dagar så kan man inte använda 14 dagar som mål. Att låta gods stå still på omlastningscentraler i nästan en vecka är inte okej.
Bussgods får en femma, trots att dom själva inte fullföljde sitt uppdrag men var tillräckligt serviceminded för att ställa upp utanför arbetstid en fredagseftermiddag.
Om detta inlägg känns som en ren bashing av fraktbolaget Locadi så är det helt korrekt. Om ni kan undvika dom, gör det.
För övrigt skyller jag min svåra berusning under kvällen på min kusin Viktor. Det var hans fel. Inte att jag kranade skewdrivers ur Vodka-BiB på småtimmarna. Inte alls.
..
Foto av Monica Björn. Tack för ditt fantastiska arbete!