Kliver upp tidigt denna vecka eftersom jag har jour på jobbet. Det har sina fördelar eftersom jag och sambon får en pratstund tillsammans i bilen på morgonen. Det är sällan vi hinner med mer än att säga hejdå till varann i dörren när antingen jag eller hon måste iväg till jobb eller skola.

Idag berättade hon att hon skrivit ett långt blogginlägg som egentligen skulle handla om vår äldste son, men som blev längre och kanske mer personligt än hon tänkt. Jag är dålig på att läsa hennes blogg (ja, jag tar på mig struten och ställer mig i hörnet) men idag läste jag och det är så fint skrivet att jag undrar om det verkligen är vi som varit med om allt det där.

Jag kan bara gillande hålla med när hon skriver

Att vakna där en sommarmorgon och gå ut för att kissa, men inte klara av att gå och lägga sig för att solen spelar genom löven, dimman ligger nere över åkrarna och göken gal. Det är nästan för vackert för att vara sant. Men det är det. Sant alltså.

Nu har vi visserligen göken hojtandes i träden här hemma också, men det är något speciellt med dom där dimhöljda morgnarna vid torpet.