Bilden visar Fredrik Federley, när han röstade för FRA-lagen.
I dagarna publicerade han och Lena Ek en debattartikel som ger en lätt sur eftersmak i munnen när man minns hur han gång på gång slingrat snoken efter majonnäsen.
Anna Troberg skrev ett utmärkt svar där hon ifrågasätter om Federley verkligen har tillräckligt stora kulor för att ”[…] backa bandet och återta friheten.”
Detta blogginlägg fick tydligen Federley att helt tappa fattningen, och han ondgjorde sig på Twitter om hur illa han tyckte om behandlingen.
Nu har Anna skrivit ett svar på Twitterinläggen. Och jag kan inte mer än ställa mig upp och applådera henne.
Till Federley har jag en kommentar: Internet glömmer inte. Gör om och gör rätt så ska du se att du får den respekt du tycker att du förtjänar. Nu är du inget annat än en karriärpolitiker som vänder kappan efter vinden så fort det börjar blåsa.
..
Bild från Inte så PK
En kort funddering – Hade Federley fortsatt engagera sig i integritetsfrågor om han bara varit en kappvändande populist?
Med tanke på det bemötande han får varje gång han öppnar munnen så hade jag bytt frågor direkt om jag vore honom. Ja, han svek sina väljare och många andra när han röstade ja till en lag han var uttalad kritisk mot, men bara det faktum att han fortfarande försöker bilda opinion, trots det han utsatts för tycker jag visar på en inre drivkraft och ett seriöst engangemang för frågorna.
Bara mina tankar…
Utmärkt talat. Jag var i riksdagshuset och bevistade FRA-debatten.
Fegerley med kompisen Annie representerar den värsta och sämsta sorten av våra politiiker, den som saknar helt ryggrad.
Jag ser inga konstigheter i att vara kritisk mot Federley. Hans trackrecord är inte direkt fläckfritt om man skall se till integritetsfrågor. Visst är det storstilat att publicera debattartiklar, men ”talk is cheap”. Att han sen inte kan ta kritik som en vuxen människa är bara för illa.
Det har hela tiden stått Federley fritt att skriva en motion om att upphäva FRA-lagen. Riksdagen kan faktiskt själva stifta lagar, inte uppdra åt regeringen att göra det. Om nu integritetsfrågorna vore så viktiga. Men i valet mellan välavlönat jobb och kontaktnät å ena sidan, diffusa principer som kanske 1% av befolkningen förstår å andra sidan …